Som vän av psykedelia och den sena 60-talsrocken är halva nöjet att studera omslagen med alla små finesser. Alla färger som smälter in i varandra och bokstäver som kanske om man tittar en gång till faktiskt liknar små gubbar. Då vill jag ha en rejäl bit kartong i händerna och inte de små häftena man får när man köper en CD. Att gissa sig till det är inte det minsta kul. Desto lättare är det att se vad som försiggår på ett omslag där en kamera gjort jobbet. Kanske är det därför dessa ofta förbises. Tänkte slå ett slag för fem av dessa nu...
Bryan Ferry - Another time, another place (Bryan Ferry, enligt mig en riktigt stilig karl, står med en cigarett i handen som han rökt ända in till filtret. I vit kostym och svart fluga ser han rakt in i linsen och ägnar all sin fokus på dig istället för poolpartyt han är bjuden till. Bilden är grovkornig och allt bakom honom är suddigt.
Av tio låtar är nio covers. Bra tolkningar måste tilläggas.
The Who - Who´s next (Vad gör fyra rockstjärnor när blåsorna är fyllda? Urinerar så klart! Varför de valde just den där betongpelaren mitt ute i vad närmast kan liknas vid ett månlandskap är för mig ännu oklart. Provocerande i all sin enkelhet.
Roger Daltrey ser ut att vissla samtidigt som han knäpper gylfen. Något man förmodligen inte kan urskilja på en CD.
Neil Young - Tonight´s the night (Dödens färg är svart så när en roddare och en bandmedlem i Neils närhet går bort tack vare heroin blir omslaget just det, svart.
Inte nog med det; omslaget skulle inte lamineras och på så sätt bli lika fragilt som ett människoliv. Till detta användes ett grövre papp som sög åt sig det svarta bläcket. Skivbolaget höll sig för skratt när räkningen kom. Med munspelet i hållaren och solglasögon höjer han ett finger som en sann tequilaprofet och säger några väl valda ord. Musiken då? Lika dyster som man kan föreställa sig? Vemodig, spröd och underbar!
Black Sabbath - Black Sabbath (Såg den här skivan för första gången hemma i Ö Ljungby på brorsans rum och jag förstod direkt att den var farlig. Att som nioåring se kvinnan med sitt långa raka hår och gulgröna hud gav mig kalla kårar. Var hon en häxa? Korpen på baksidan såg också olycksbådande ut. Vad är det för hus hon står framför och varför är färgtonen röd? Musiken var mycket riktigt farlig...
AC/DC - Highway to hell (Fem killar delar två kvadratmeter utrymme och kameran fångar ett band som aldrig låtit bättre. Malcolm Young ser coolast ut med sin vita t-shirt, Phil Rudd och Cliff Williams gömmer sig bakom hornprydde Angus. De ser hårda ut helt enkelt. Bon Scott däremot kisar och ler. 80-talet dog en smula när han försvann. Rockstjärnor som han finns inte längre.
