När tid finnes

Som trebarnspappa är det inte alltid så lätt att få tid över för fokuserad lyssning.
Mitt på dan är det inte ens lönt. Mjukishajar flyger i luften, frågor om robotar faktiskt kan brotta ner Stålmannen och blöjbyten gör att det mycket hellre spelas Mora Träsk. Bra barnmusik för övrigt. På kvällen måste volymen hållas nere och då försvinner lite av detaljerna.

Ändå finns det tid ibland att bara sätta sig i soffan med en ny platta eller en gammal favorit.

Som säkert många av er redan märkt har vi fått upp ögonen för efterpressningar och det innebär att man sitter vid datorn i alldeles för många timmar och läser om skivor och dubbelkollar med brorsan så att man inte är helt ute och cyklar när man sitter med pekfingret på orderknappen. För att syssla så mycket med musik hinner jag knappt lyssna nåt själv.
Tur att man har CD i bilen. Där har jag precis haft en Beck- och Stephen Malkmusfrossa.

Hemmavid spelas det nästan uteslutande vinyl. Det har bara blivit så...

Ram (ny i samlingen) med Paul McCartney är hur bra som helst och jag tokdansade med ungarna till "Smile away". Direkt efter blev det "Rocks off". Stones bästa låt.
Sen Wilmer X "Munnen full" från Djungelliv med all den kaxighet man kan behöva en måndag kväll. Sen spelade vi "Smile away" två gånger till och träningsvärken i vaderna de tre följande dagarna var intensiv och rätt given.

Just nu väntar jag på nästa tillfälle att få spela Electric music for the mind and body.
Har inte hört den på minst tio år och nu äger jag ett original. Stort. I alla fall i min värld.