Fem riktigt bra debuter enligt Tobias

Idag var det hög tid att storstäda efter helgens bravader.
Då behövs ju bra musik. Spelade en del debuter och tanken om ett nytt inlägg föddes.
Led Zeppelin - I (Två studiomusiker, en vildsint batterist och Robert Plants redan då mogna röst. Jag har haft skivan i många år nu och har fortfarande inte hittat en svag punkt. Kan inte ens välja ut en favoritlåt. Live kan jag lika gärna vara utan "Dazed and confused". En halvtimme med Jimmy Page och hans stråke frestar mitt humör. Detta var för övrigt en idé han snodde rakt av från the Creations gitarrist Eddie Phillips. Är man en rocker så äger man denna skiva. Så enkelt är det!
Pink Floyd - The piper at the gates of dawn (Orubblig etta i min värld. Syd Barrett skrev alla låtar utom en. Och vilka låtar sen. Richard Wrights Farfisatoner är så psykedeliska det bara går. Skulle kunna offra min högerarm för att få se dem uppträda på UFO.
Caesars Palace - Youth is wasted on the young (En gång för länge sen tittade jag på ZTV och femton sekunder in i "(I´m gonna) kick you out" visste jag att jag skulle äga fullängdaren redan nästa dag. Jocke Åhlund visade sig vara ett geni när det gällde att snickra ihop garagerockpärlor. Nonsenstexter non stop. 100% ös plus en cover på "Suzy Creamcheese". För att slippa påhopp måste tilläggas att jag medvetet hoppat över deras mini-LP Rock de puta miedra som jag tror kom året innan.
Pugh Rogefeldt - Ja dä ä dä (Ett stycke svensk musikhistoria helt enkelt. Ingen vrider och vänder på det svenska språket som Pugh. Janne "Loffe" Karlsson jazzar bakom trumpukorna som förmodligen bara han kan och Georg "Jojje" Wadenius visar hur en svensk psychgitarr ska låta. Hade "Du tände lyset Andersson" bytts ut mot "Stinsen i Bro" från nästa släpp, Pughish, hade detta varit Sveriges numero uno.
Alice Cooper - Pretties for you (Alltid retar det nån! Hade jag inte känt till hur musikamerika såg ut vid den här tiden hade jag förmodligen avfärdat den som mög. Under en halvtimma raserar gruppen allt som the love generation byggt sina drömmar på. Frank Zappa upptäckte dem och såg till att de signades på hans Straight Records. Försäljningssiffrorna tog inte fart förrän de bytte bolag två plattor senare!