The United States of America

Varför begränsa sig till namn som Boston, Kansas, Chicago eller Alabama när man kan lägga beslag på hela landet? Joseph Boyd, experimentell kompositör, arrangör och musiklärare samlade 1967 ihop fyra elever på skolan (UCLA) han undervisade och spelade -68 in vad som kom att bli gruppens enda album. Psykedelian var vid tillfället på sin absoluta kulmen men den stora skillnaden på alla andra grupper och The United States of America var att här inte användes gitarrer. Desto flitigare användes synthar som var ytterst sällsynta (och förmodligen alldeles för dyra). För egen del saknar jag inte en elgitarr nånstans på resans gång. Första låten, "The American mtaphysical circus", börjar som en speldosa och sen är man inne i manegen. När Dorothy Moskowitz börjar sjunga med sin släpiga röst och resten av bandet spelar lika släpig lobotomirock vet man att det kommer att bli en rolig dryg halvtimmes lyssning. "Hard coming love" är en rå psychpärla, "Cloud song" svävar i luften och är inspirerad av Nalle Puh. "The garden of Earthly delights", en tvåtaktshysterisk låt följer därefter och sen har vi "hiten" som kom med på samlingen The Rock Machine Turns You On. Den härligt betitlade "I won´t leave my wooden wife for you, sugar". En bra låt men något malplacerad. "Where is yesterday" med sina fläskiga trummor kunde lika gärna varit en Country Joe & the Fishlåt. Min favorit "Coming down" har den ultimata syratexten. Vilket driv och vilken dynamik i arrangemanget! "Love song for the dead Che" är smäktande vacker. "Stranded in time" låter som en McCartneykomposition med otaliga stråkar. Avslutande "The American way of love" kommer jag mest ihåg för resumén av skivan. Engelska Blossom Toes gjorde likadant på We are ever so clean.
Sammanfattningsvis måste jag säga att detta är en skiva jag aldrig tröttnar på och gärna hittar tillbaka till. Det är något visst med grupper som bara släppte en skiva.