Jag, Tobias, har flyttat in till ett nytt hus och allt känns sådär nytt, roligt och tungt på samma gång. När flyttlådorna skulle fyllas med alla skivor man samlat på sig genom åren sattes de ner i ett för mig nu obegripligt system. A-Å. Nu står alla CD-skivor under kategorin Virrvarr. Vardagsrummet är långt ifrån färdigt så det är inte läge att ställa iordning. Knepet för att hålla ut har blivit slumpartad lyssning i bilen på väg till och från jobbet. Jag blundar och tar en skiva som under inga omständigheter måste in i bilstereon. Jo, jag vet, det finns piller för såna som jag! Hursomhelst har jag än så länge bara dragit en nitlott. Häromdagen var jag så inne i extraspåret på International Harvester, en låt på tjugofem minuter, att jag inte såg att min fru blinkade och vinkade bakom mig på motorvägen. Satt som i djup hypnos. Peps andra släpp, Sweet Mary Jane, övertygade mig att det faktiskt är den platta där Bosse Skoglund är mest viril. Galet många finesser där. Novembers live-CD med Claes af Geijerstam som programledare var tajtare än jag mindes. Att de i direktsänd radio ger sig på en låt de skrev samma dag i turnébussen bevisar att det var roligare förr. Love and theft, Bob Dylans skiva från -01 hade jag bara hört en halv gång tidigare och avfärdat som värsta 70-talsdansbandet. Tji fick jag. Sparsamma arrangemang med plats för den lilla melodin. Kanske börjar bli ett Dylanfan till slut ändå?! Tyska Agitation Free åkte till Egypten och rökte vattenpipa (?) och fastnade för österländska toner. Malesch är kraut i en otrolig skrud. Intressant från första stund. Imorgon hoppas jag på Hampton Grease Band.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar