Loffe

Janne "Loffe" Carlsson är mannen som får en fyrtakt att låta exklusivt.
Tillsammans med Bo Hansson skapade Hansson & Karlsson instrumentalmusik som idag, mer än 40 år senare känns oerhört fräscht och nytt. Deras Monument hör till det bästa som någonsin släppts på en svensk skivetikett. De var bland annat förband åt The Jimi Hendrix Experience när de gästade Sverige. En kväll fick de spela i tre timmar innan Jimi gick upp på scenen, försökte stämma sin gitarr, misslyckades och därefeter slog i sönder den. Publiken gick därifrån med ett leende på läpparna likväl. Jag känner nämligen en som var där. Det svängde ordentligt med andra ord.
Några i branschen ansåg dock att Janne parasiterade på Bosses musikalitet. Detta bidrog förmodligen till splittringen. De som sa detta hade förmodligen aldrig riktigt gett trummisen en ärlig chans. För hur kan en så samspelt duo låta så bra?
Tillsammans med Pugh spelades Ja dä ä dä och Pughish in. Två utomordentligt fantastiska plattor. Pugh, Loffe och Jojje jammar loss ordentligt och två femstjäriga plattor på en femgradig skala är ett faktum.
Jag köpte Doris skiva Did you give the world some love today baby för ett tag sedan och såg till min förtjusning att Loffe satt bakom pukorna. Skivan floppade tydligen rätt ordentligt men det säger inte ett dugg. För låtarna är hur bra som helst och arrangemangen riktigt, riktigt proffsiga. Här visar han återigen vilken kompetent trummis han är. Vid ett par tillfällen stannar han upp och man undrar om han gått iväg på en kisspaus. Men i exakt rätt millisekund landar trumstockarna på skinnet och låten fortskrider om än mycket bättre än innan. Nu har jag inte hört allt han medverkat på men så fort jag får fatt i en lär omdömet bli likadant.
Sen är han dessutom en duktig skådespelare och programledare. Göta kanal, Gräsänklingar, Någonstans i Sverige, Repmånad m.fl. Vad du än gör så se till att få din beskärda del Loffe. På platta eller film.