Tack för i år!!!

2009 blev sannerligen ett trevligt vinylår. Vår satsning på nypressade skivor slog väl ut och det i sin tur innebär ett fortsatt köpsuget brödrapar. Thomas, vår boj i bukten, valde att satsa på andra projekt och vad det nu än innebär så är vi övertygade att han ror det i hamn också. Sivan blev pensionär och kommer troligen att stå för nybakta bullar och kakor framöver.
Annandagen var även sista tävlingsdag i vår älskade musikquiz och två vinnare blev det: R Jotten och Höja-Kalle. 8 och 7 rätt vardera. 7 rätt var det fler som hade men omgångens tvåa var närmast rätt svar på utslagsfrågan.
Lite facit: Dave Evans sjöng i AC/DC innan de fick kontrakt. En rejäl kuggfråga är bästa starten!
Norman "Hurricane" Smith producerade Pink Floyds första LP. Joe Boyd producerade "Arnold Layne" & "See Emily play" och Alan Parsons var med redan på Atom Heart Mother men den kom ju inte förrän -70.
Kennelmus har en instrumental A-sida.
William S Burroughs har skrivit Nova Express och The Soft Machine så därför är det Cold Sun som inte har någon koppling till honom.
Grace Slick håller en blockflöjt på Surrealistic pillow.
Deep Purple snodde "Bombay calling" rakt av från It´s A Beautiful Day. Inte första gången heller direkt. The Blues Magoos "(We ain´t got) nothin´yet" är skrämmande lik "Black night". Deep Purple - Whatever takes us to the top...
David Gilmour spelar gitarr på Roy Harpers "The game". Jimmy Page har spelat med honom också och till och med dedikerat en låt från III till hans ära, nämligen "(Hats off to) Roy Harper".
Macy Gray spelade in On how life is, Neil Young spelade in On the beach men Brian Eno var mannen bakom On land som vi sökte.
Alice Cooper var inlagd på psykklinik -78 efter ett hektiskt rock´n´rolliv och anlitade Steve Lukather som gitarrist på eminenta From the inside. Inte Tony Ellis, han var upptagen med att kompa Peps.
Samma månad som Michael Jackson gick bort försvann även Sky Saxon från vår jord. Han var mannen bakom producentaliaset Marcus Tybalt.
Liveskivan Just another band from L.A med The Mothers of Invention viger hela A-sidan åt "Billy the mountain".
Joe Cocker börjar dilla om att det är påsk innan han tar sig an The Beatles "She came in through the bathroom window". Leon Russell vädjar -Don´t get hung up about Easter!
Utslagsfrågan handlade om Red Krayolas låt "Listen to this". Ett falskt ackord på ett piano och någon i studion säger -Listen to this. Voila!!! Fyra sekunder lång. Varken mer eller mindre.
Vinnarna får varsitt paket från klädesbutiken no. 1 i Ängelholm, United.
Tack alla som ställde upp i denna omgång av vår quiz som av kommentarerna att döma var det svåraste hittills. Och tack än en gång för det här året. Vi ses sista lördagen i februari.

Måndag=Midvinter

Detta mörkaste dygn på året firar vi med att lysa upp allas vår tillvaro med en massa spännande plattor inkomna från Holland. Dessa alster plus resten av butiken står till ert förfogande mellan klockan 18-21. Här följer ett litet smakprov på de nypressade: Pete Brown & Piblokto, Miles Davis, Bob Desper, Dewolff´s nya Godspeed You Black Emperor, Göteborgska The Hills, Murphy Blend, Viaje A 800 plus en bunke beställda plattor (ni vet vem ni är).

Vinylfesten fortsätter!

Hoppas ni inte har planerat in något annat än besök hos vinylpågarna till helgen, två fullsmockade dagar med musik och HiFi.
Lördag är som vanligt vigt åt vinylhandlande/lyssnande och på söndagen kommer Bernt från Malmsjö HiFi för att tipsa och hjälpa till med era kära spelare. Tiderna är som vanligt mellan 11 och 15.

Schemat är spikat!

Öppettiderna för november och december är som följer:
NOVEMBER
Lördag 28/11 klockan 11-15
Söndag 29/11 klockan 13-19 Julskyltning.

DECEMBER
Lördag 5/12 klockan 11-15
Söndag 6/12 klockan 11-15 får vi finbesök av Bernt från Malmsjö HiFi. Mer info följer!!!!
Måndag 21/12 klockan 18-21 sista chansen att införskaffa vinylklappar.
Lördag 26/12 klockan 11-15 är sista gången innan vinteruppehållet.

Det blev en holländsk vecka, vecka 46

Jag har fått två riktigt glödheta tips från Örkelljunga och för någon vecka sen damp bland annat Cargos självbetitlade och Cuby + Blizzards Appleknockers Flophouse ner.
Två holländska grupper som jag verkligen hade noll koll om.
Cargo får nog kallas heavy prog även om det ibland svänger om dem som ett välsvarvat funkgäng. Inledande ”Sail inside” har ett så perfekt gitarrsolo och det tar aldrig slut. Man vill aldrig att det ska ta slut. Fyra låtar på en skiva brukar vara ett gott tecken på kvalitet men bonusspåren på CDn (Ja jag vet att jag syndat!) går verkligen inte av för hackor de heller.
1969 släpptes Appleknockers Flophouse. Fyrtio år senare är jag stolt ägare till en bluesrockstänkare med så mycket finesser, jävlaranamma och en spelglädje som går att ta på. Titelspåret är tungt och långsamt med en överstyrd orgelton i introt som bara den gör plattan värd sitt inköp. Gitarrsolot kommer från ingenstans och är över lika snabbt. Direkt efter kommer en långsam blues som John Mayall önskat att han skrivit. Dessvärre tror jag inte att Eric Clapton hade levererat det man här bjuds. Pianosolot är makalöst det också.
”Help me”, en gammal Sonny Boy Williamsonlåt, går från traditionell blues till jazzig lounge till en nervkittlande avslutning. Alexis Korners ”Go down sunshine” med sitt avspända komp är som gjutet för akustisk briljans. Skinnen i pukorna är sådär lagom slappa.
Tre låtar senare är skivan slut men pulsen vägrar lägga sig i normalläge.
Omslaget är så långt ifrån ett Hipgnosisjobb det bara är möjligt. Ett foto, förmodligen taget inne på en bar, visar två medlemmar varav han i cowboyhatt är inne i ett klassiskt fyllesnack. Måste ses med egna ögon.

Lördagen den 24

Kvart i tolv, dagen innan vi har kompensationsöppet. Snacka om att vara sent ute. Hoppades in i det sista att brorsan skulle skriva något men kom på att han var vakt på sjuornas disco ikväll. Kommer Ni imorgon kan Ni vänta er en ny skeppning med Sub Pop releaser och en massa annat smått och gott.

Farväl!

Jag har hoppat av Vinylpågarna. Vi kommer fortfarande att ses i butiken men då kommer jag också att vara kund.

Nu kommer jag satsa på min egen musik -Johan och jag spelar i samma band- men också fågelskådning, segling, golf och allt annat som jag finner roligt.
Mitt jobb som rektor tar förstås också tid.


Johan o Tobias med mamma Siv fortsätter som vanligt. Jag önskar dem lycka till!

Vi ses!

/Thomas Blomsterberg

Hope Sandoval and the Warm Inventions

Herre j-r....Har bara släppts på CD (än), men ett skönare soundtrack till hösten har sällan hörts. Två toner in i första låten så visste man att ett köp var oundvikligt.så vackert, så skört. Upptäck på http://www.myspace.com/hopesandoval

Fem riktigt bra saker med Grateful Dead

Idag satt jag i bilen på väg till jobbet och lyssnade på One from the vault med Grateful Dead. The Great American Music Hall hade nämligen finbesök den 13:e augusti 1975. Andra låten på disc 2 är Johnny Cashs "Big river" och det var här jag närapå körde av vägen. Jerry Garcias gitarr glöder av spelglädje och Keith Godchaux häller bensin på elden med ett par enkla klaviaturnoter som tillvaratas på allra bästa tänkbara sätt av gitarristen. Solot lyfter två snäpp till och gåshuden på min arm ville aldrig lägga sig. Arbetsdagen flöt på riktigt fint efter ett sånt uppvaknande och tanken om ett inlägg föddes. Att nämna allt som är bra med Grateful Dead är en inte helt enkel uppgift. Det får bli fem punkter.

Jerry Garcia på Blues for Allah (Inne i Bob Weirs studio spelades denna vackra skapelse in där bränslet hette kokain. De lämnade i princip inte stället under hela processen utan jammade fram nya melodier och lät bandspelaren gå. De hade skrämt slag på Warner Bros och alltid fått sin vilja igenom men när de nu med eget skivbolag skulle betala banden blev det lite dyrt. Från början till slut är Garcia i bättre form än på länge och innan dess var det inte särskilt dåligt. Fingrarna dansar över strängarna sådär sparsmakat som bara han kan. Har du inte skivan så köp den och låt dig trollbindas.

Keith Godchaux (I och med Ron "Pigpen" McKernans sviktande lever rekryterades paret Godchaux till gruppens Europaturné. Redan där tar Keith för sig. Grateful Dead var ett liveband och ibland gav de sig ut på musikaliska strapatser där ingen visste varthän det skulle gå. I dessa stunder var han rätt man på rätt plats. Tre skeva toner i följd eller ett endaste klink där det som mest behövdes. Bland gruppens rockigare repertoar dundrar han fram över tangenterna och verkligen förstärker kraften i musiken. Men mest av allt ser jag honom som den loja i gänget, småfet och rödlätt, rökande vid sitt piano, i väntan på att få spela som en gud inför skaran av alla deadheads.

American beauty (I tron om att ha köpt en psykskiva går jag glad i hågen från Skivfabriken i Klippan. Jag är fjorton år och helt besatt av retromusik. Grateful Dead var ju acidkungarna så det kom något som en chock att få höra denna trallvänliga skiva istället för bakvända fuzzgitarrer, kryptiska texter och märkligt mixad sång. Omslaget doftade ju -67 med den psykedeliska rosen i mitten. American beauty kan med lite fantasi bli American reality. Mitt inköp den dagen räknar jag som en milstolpe i samlingen. Hur opsykedeliskt det nu än råkade vara. Från "Box of rain" till "Truckin´" är det idel starka låtar. Stämsång ljuv som en morgonsol, två gitarrister som verkar som en enhet, fantastiska texter av Robert Hunter, banjo och mandolin. En skiva att återkomma till med jämna mellanrum.

Dick`s picks (Dick Latvala var mannen som hade hand om alla liveinspelningar och vad vore mer naturligt än att låta honom välja sina personliga favoritkonsertögonblick? Trettiosex volymer blev det!
En oändlig samling i och med att man inte har råd att köpa alla på ett bräde. Materialet är hämtat mellan åren 1968-1991. En omöjlig uppgift i mina öron. Köper du en så lär du fortsätta.

Studio vs live ("Friend of the devil" i studioform är 3:24 minuter lång. På The closing of Winterland är den 10:44 minuter. "Uncle John`s band" växer från sina 4:42 till ett något stadigare 10:14 på Dick`s picks vol. 5. Listan kan göras hur lång som helst. Vad är det som händer när en låt blir mer än dubbelt så lång? Jag blir fortfarande lika fascinerad och hänförd.

En liten försmak

Problemet med att endast ha öppet två gånger i månaden samt vänta på att tillräckligt många plattor har dykt upp hos våra leverantörer för att göra en skeppning prisvärd med tanke på fraktkostnader gör att ny vinyl tar längre tid på sig att nå Nypressatbackarna. Ett bekymmer i dessa tider av sekundsnabb åtkomst via nerladdningar Spotify och dylikt. Därför tänkte vi nämna en del av de plattor med ny musik som kommer till butiken under hösten.

Horisont-Två sidor av horisonten www.myspace.com/horisont
Monsters of Folk-Monsters of folk www.myspace.com/monstersoffolk
Pearl Jam-Backspacer www.myspace.com/tenclub
Porcupine Tree-The incident www.myspace.com/porcupinetree
Siena Root-Different realities www.myspace.com/sienaroot
Yo La Tengo-Popular songs www.myspace.com/yolatengo
David Gray-Draw the line www.myspace.com/davidgray
Richard Hawley-True love´s gutter www.myspace.com/richardhawley
Mars Volta-Octahedron www.myspace.com/themarsvolta

Plus reissues och påfyllning i vintage backarna gör att hösten kommer att bli ljusare än på många år.
Om Ni vill beställa nypressat går det givetvis att göra det, antingen via mail eller när vi ses i butiken.

Sivans sprängda kärl!

Sivan har blivit mycket lugnare sen hon sprängde kärlet förra månaden. Detta har medfört att nypressat strömmar in till butiken, närmare bestämt HUNDRATALET nya plattor. Ni kommer att få se och lyssna på bland annat Area, Bambibanda e Melodie, Celeste, Cluster, Debris, Ibliss, Love, John Mayall and the Bluesbreakers, Metamorfosi, Mighty Baby, November, Running Man, Storm, Tangerine Zoo och ohyggligt många fler. Vi ses på lördag.

Hi-fi mässa i Malmö

Lördagen den 31 oktober kommer vi att sälja plattor på hi-fi mässan i Malmö. Ett gyllene tillfälle för Er och oss att se och höra allt från hemmabio till sanslösa stereoanläggningar i halvmiljonsklassen. Som kompensation för att butiken är stängd denna lördag håller vi öppet den 24 oktober istället, mellan 11 och 15 som vanligt.

Strange Fruits And Undiscovered Fruits

Känns skönt att få meddela Er att Dewolff kommer att släppa en ny platta i slutet på denna månad, har inte hört en ton men känner mig ganska säker på att det låter ännu bättre nu, jag menar medlemmarna har ju fått minst 30% mer livserfarenhet sen förra plattan. Lite information från Shiny Beast följer, inte alls vinklad! "


It's what we are: a strange fruit. Not like the others. A whiff of something that was, about forty years ago, but different: new, innovative, outrageous, heavy, dreamy, bluesy, even jazzy. Strange. But not yet completely discovered by the listening ears and the eyes. And still absorbing all kinds of infuences, allowing us to grow more and more and more, like a plant. That's what makes us the undiscovered plant".

Musikens epoker

Mitt första musikminne är Ulf Lundells "Öppna landskap". Den spelades hela tiden på radion och den enda som lyssnade på radio var min farmor. Jag kommer inte ihåg den för att den är så fantastiskt bra utan för att den nöttes in i huvudet på en. Brorsan var ju hårdrockare och då ville man själv vara lika tuff. Jag var riktigt avundsjuk på honom och ett par kompisar när de skulle iväg på en Kisskonsert. Sminkade gick de genom byn och jag följde efter en bit bakom på min BMX. Sen av nån anledning kom Pink Floyd in i mitt liv och inget var därefter som det tidigare varit.
Jag satt och lyssnade på Johans A nice pair i hans rum om och om igen. Fascinerande är väl ordet. Att som 10-åring älska en så "fossil" grupp visade sig vara väldigt svårt när det som verkligen gällde var Style, Herreys och Lili & Susie. Jag ville ju förmedla storheten i det jag hörde. En morgon i skolbussen bad jag chauffören att spela Ummagumma som jag kvällen innan spelat in på kassettband och mottagandet blev rätt ljumt. En annan dag valde jag Jimi Hendrix Axis: Bold as love men då tog samma chaufför ut bandet ur spelaren och sa -Det här är ju inte musik! Så här med facit i hand känns Pink Floyd väldigt rätt som utgångspunkt. Rätt som det var snubblade jag in på psykedelia, lika delar amerikansk som engelsk. Att vara så orädd i musik var något som tilltalade mig. Att prova nåt helgalet bara för att komma dit ingen annan gått förut. Bonniers rocklexikon var min bibel, den gjorde mig musikaliskt rik. Alla intressanta band skulle kollas upp och vilken tur att jag då lärt känna Lindström som med sina 10000 skivor visade vägen. Mitt i all "perfekt" rockmusik kom brytpunkten med lo-fin. Småhafsiga låtar med minimal produktion där det egentligen räckte att var tredje låt var bra. Mellanlåtarna spelade ändå en oerhörd roll i hur skivan var uppbyggd. Pavement, Guided By Voices, Sebadoh, The Flaming Lips m.fl tog rocken tillbaka till själva märgen. Idag är jag otroligt bred men samtidigt mer kräsen. I och med vår butik får jag höra så mycket ny musik att jag nästan kapitulerar för all kreativitet som omger oss. Jag avslutar som The Nice: Ars longa vita brevis. Livet är kort, konsten är stor.

Gratis lp-skivor! Idag vid 18.30

Nu är tiden kommen! Idag kommer det att rensas i förrådet.
Med sorg i hjärtat kommer måste vi göra oss av med massor av bra musik. Men...

1000-tals plattor - från dyrt till billigt - kommer att slängas och vill man ha är det bara att komma och hämta vid 18.30-tiden. Om man inte kan komma- ring Thomas på tel 0708 393013 så kan vi kanske stoppa undan plattorna sålänge!

Varmt välkomna idag vid 18.30 men också på lördag som vanligt vid 11.

//Vinylpågarna

Random

Jag, Tobias, har flyttat in till ett nytt hus och allt känns sådär nytt, roligt och tungt på samma gång. När flyttlådorna skulle fyllas med alla skivor man samlat på sig genom åren sattes de ner i ett för mig nu obegripligt system. A-Å. Nu står alla CD-skivor under kategorin Virrvarr. Vardagsrummet är långt ifrån färdigt så det är inte läge att ställa iordning. Knepet för att hålla ut har blivit slumpartad lyssning i bilen på väg till och från jobbet. Jag blundar och tar en skiva som under inga omständigheter måste in i bilstereon. Jo, jag vet, det finns piller för såna som jag! Hursomhelst har jag än så länge bara dragit en nitlott. Häromdagen var jag så inne i extraspåret på International Harvester, en låt på tjugofem minuter, att jag inte såg att min fru blinkade och vinkade bakom mig på motorvägen. Satt som i djup hypnos. Peps andra släpp, Sweet Mary Jane, övertygade mig att det faktiskt är den platta där Bosse Skoglund är mest viril. Galet många finesser där. Novembers live-CD med Claes af Geijerstam som programledare var tajtare än jag mindes. Att de i direktsänd radio ger sig på en låt de skrev samma dag i turnébussen bevisar att det var roligare förr. Love and theft, Bob Dylans skiva från -01 hade jag bara hört en halv gång tidigare och avfärdat som värsta 70-talsdansbandet. Tji fick jag. Sparsamma arrangemang med plats för den lilla melodin. Kanske börjar bli ett Dylanfan till slut ändå?! Tyska Agitation Free åkte till Egypten och rökte vattenpipa (?) och fastnade för österländska toner. Malesch är kraut i en otrolig skrud. Intressant från första stund. Imorgon hoppas jag på Hampton Grease Band.

Sivan spränger ett kärl!

Den förväntade utskällningen till trots kommer butiken att vara fylld till bristningsgränsen med nypressat och "vintage" nu på lördag. Leverans från Subliminal sounds är kommen med följande artister, The Amazing, Lisa & Piu, samt en ny omgång med Träd Gräs och Stenars senaste. Har vi flyt med transporterna kommer det även plattor från Shadoks Music där återfinns följande godbitar, Abstract Truth, Hardal, The Witch, Finjarn & Jensen, Moses, Shark Move, Strange, Amanaz, Think Dog samt Shadoks samlingar med psychedelia från jordens alla hörn, Love Peace & Poetry. Om nu turen håller i sig kan vi förväntas oss en rejäl skeppning från Italien med högklassig progg såsom, Luciano Basso, Alphataurus, Celeste, Biglietto per I´lferno, Metamorfosi, Procession, Jumbo, De De Lind, Osanna, Flea, Nico Gianni, Uno, Alluminogeni, I Callifi, Samadhi, New Trolls, Gleemen, Bambibanda e Melodie, Area, Osage Tribe, Latte e Miele, Museo Rosenbach. Som om detta inte vore nog förväntar vi oss en liten men naggande god leverans från Hot Stuff. "Vintageplattorna" är inte bestämda ännu, men lär inte gå av för hackor de heller.

Loffe

Janne "Loffe" Carlsson är mannen som får en fyrtakt att låta exklusivt.
Tillsammans med Bo Hansson skapade Hansson & Karlsson instrumentalmusik som idag, mer än 40 år senare känns oerhört fräscht och nytt. Deras Monument hör till det bästa som någonsin släppts på en svensk skivetikett. De var bland annat förband åt The Jimi Hendrix Experience när de gästade Sverige. En kväll fick de spela i tre timmar innan Jimi gick upp på scenen, försökte stämma sin gitarr, misslyckades och därefeter slog i sönder den. Publiken gick därifrån med ett leende på läpparna likväl. Jag känner nämligen en som var där. Det svängde ordentligt med andra ord.
Några i branschen ansåg dock att Janne parasiterade på Bosses musikalitet. Detta bidrog förmodligen till splittringen. De som sa detta hade förmodligen aldrig riktigt gett trummisen en ärlig chans. För hur kan en så samspelt duo låta så bra?
Tillsammans med Pugh spelades Ja dä ä dä och Pughish in. Två utomordentligt fantastiska plattor. Pugh, Loffe och Jojje jammar loss ordentligt och två femstjäriga plattor på en femgradig skala är ett faktum.
Jag köpte Doris skiva Did you give the world some love today baby för ett tag sedan och såg till min förtjusning att Loffe satt bakom pukorna. Skivan floppade tydligen rätt ordentligt men det säger inte ett dugg. För låtarna är hur bra som helst och arrangemangen riktigt, riktigt proffsiga. Här visar han återigen vilken kompetent trummis han är. Vid ett par tillfällen stannar han upp och man undrar om han gått iväg på en kisspaus. Men i exakt rätt millisekund landar trumstockarna på skinnet och låten fortskrider om än mycket bättre än innan. Nu har jag inte hört allt han medverkat på men så fort jag får fatt i en lär omdömet bli likadant.
Sen är han dessutom en duktig skådespelare och programledare. Göta kanal, Gräsänklingar, Någonstans i Sverige, Repmånad m.fl. Vad du än gör så se till att få din beskärda del Loffe. På platta eller film.

Mmm, snart så är det lördag!

Slayer och Candlemass var mina (Thomas) stora favoriter på 80-talet tillsammans med
Iron Maiden, Metallica och Black sabbath. I smyg lyssnade jag faktiskt också på
Depeche Mode. Jag var ju hårdrockare. Synth-garderoben hölls stängd.

De två förstnämnda samt en massa annan go hårdrock har vi nu på nypress.

Vårt nyhetssortiment på hemsidan är uppdaterat. Där kan du hitta delar av vårt utbud o priser.

Det är bra. Fast bättre är det att komma förbi en runda på lördag någon gång mellan
11-15.

Väl mött!

SPECIALÖPPET SPECIALÖPPET SPECIALÖPPET

Vi håller öppet nu på lördag mellan 11 & 14 då utomsockens kommer för att besöka vår butik. Alla är hjärtligt välkommna på kaffe och vinyl.

FREDAG 16-18 Extraöppet! +LÖRDAG 11-15

Jag (Thomas) håller extraöppet på fredag. Mest för att stilla mitt dåliga samvete.
På lördag ska jag spela på ett dop och missar vårt ordinarie öppethållande.

Mellan 16-18 kan du bläddra i ett helt nyfyllt nyhetsfack samt en väldig massa punk.
Johan finns där också! Han lovar att som vanligt sitta lite syrlig i soffan och promenera på kundernas nerver.

Glöm nu inte att missa att komma ihåg att inte glömma att det är öppet både fredag 16-18 samt lördag 11-15.

Varmt välkomna!

Fem riktigt snygga fotoomslag enligt Tobias

Som vän av psykedelia och den sena 60-talsrocken är halva nöjet att studera omslagen med alla små finesser. Alla färger som smälter in i varandra och bokstäver som kanske om man tittar en gång till faktiskt liknar små gubbar. Då vill jag ha en rejäl bit kartong i händerna och inte de små häftena man får när man köper en CD. Att gissa sig till det är inte det minsta kul. Desto lättare är det att se vad som försiggår på ett omslag där en kamera gjort jobbet. Kanske är det därför dessa ofta förbises. Tänkte slå ett slag för fem av dessa nu...

Bryan Ferry - Another time, another place (Bryan Ferry, enligt mig en riktigt stilig karl, står med en cigarett i handen som han rökt ända in till filtret. I vit kostym och svart fluga ser han rakt in i linsen och ägnar all sin fokus på dig istället för poolpartyt han är bjuden till. Bilden är grovkornig och allt bakom honom är suddigt.
Av tio låtar är nio covers. Bra tolkningar måste tilläggas.

The Who - Who´s next (Vad gör fyra rockstjärnor när blåsorna är fyllda? Urinerar så klart! Varför de valde just den där betongpelaren mitt ute i vad närmast kan liknas vid ett månlandskap är för mig ännu oklart. Provocerande i all sin enkelhet.
Roger Daltrey ser ut att vissla samtidigt som han knäpper gylfen. Något man förmodligen inte kan urskilja på en CD.

Neil Young - Tonight´s the night (Dödens färg är svart så när en roddare och en bandmedlem i Neils närhet går bort tack vare heroin blir omslaget just det, svart.
Inte nog med det; omslaget skulle inte lamineras och på så sätt bli lika fragilt som ett människoliv. Till detta användes ett grövre papp som sög åt sig det svarta bläcket. Skivbolaget höll sig för skratt när räkningen kom. Med munspelet i hållaren och solglasögon höjer han ett finger som en sann tequilaprofet och säger några väl valda ord. Musiken då? Lika dyster som man kan föreställa sig? Vemodig, spröd och underbar!

Black Sabbath - Black Sabbath (Såg den här skivan för första gången hemma i Ö Ljungby på brorsans rum och jag förstod direkt att den var farlig. Att som nioåring se kvinnan med sitt långa raka hår och gulgröna hud gav mig kalla kårar. Var hon en häxa? Korpen på baksidan såg också olycksbådande ut. Vad är det för hus hon står framför och varför är färgtonen röd? Musiken var mycket riktigt farlig...

AC/DC - Highway to hell (Fem killar delar två kvadratmeter utrymme och kameran fångar ett band som aldrig låtit bättre. Malcolm Young ser coolast ut med sin vita t-shirt, Phil Rudd och Cliff Williams gömmer sig bakom hornprydde Angus. De ser hårda ut helt enkelt. Bon Scott däremot kisar och ler. 80-talet dog en smula när han försvann. Rockstjärnor som han finns inte längre.

Konvolutcentrat

Det är alltid lika trist att se en vinylskiva i ospelbart skick. Jag har ratat fyra stycken bara nu i veckan. Men de runt om, i folkmun kallat omslag, kan vara hur fina som helst. Så en tanke slog mig om det inte funnits ett intresse av att kunna bli ägare av ett omslag där det inte står MONIKA över halva baksidan eller att förra ägaren så praktiskt bockat för vilka av låtarna som faktiskt är bra. Tanken är helt ny så om du har några praktiska tips och idéer om hur detta skulle kunna gå till så skriv till oss.

Gottwalds i vacker skrud!

Imorgon (18/7) med start 19.30 kommer Gottwalds att få finfint besök.

Halcyon Days (Gänget som tar upp hela soffan och diskuterar vilken sorts tobak som är godast i en vattenpipa), Beyond The Ocean (åkte upp till Markaryd kommun och stannade i lilla Oshult för att se dem förra helgen men allt blev försenat så vi fick åka hem utan att fått höra en endaste rundgång) och som jag förstår det, delar av First Band From Outer Space (Petrus, Jakobs bror spelar i gruppen som förutom att komma från den yttre rymden har sitt högsäte i Göteborg).

Proggiga vibbar och psychkänsla i lilla Ängelholm som sagt. Be there or be square!

Måndagsöppet för bövelen!

Måndag 13/7 klockan 15-18 är det extra-öppet i bjutikken.

Punken finns ute i en specialback.

Kom förbi och kolla tempen!
Vi lovar att det är varmare än på sommaren...

Varmt välkomna önskar Thomas o Johan (kanske Sivan o Tobias också sluter an).

Vi har blivit med punk.....

Efter inköp av en gedigen punksamling med både 7", 10" samt en rejäl bunke 12" vill vi göra alla vänner av samhällsomstörtande musik uppmärksamma på att följande månader i butiken kommer bland annat nedanstående plattor att föräras ett eget bord i butiken. 

Rude Kids The Saints Discharge UK Decay

UK Subs PiL Poison Girls Ramones

Bakverk 80 Dickies Damned Danzig

The Clash Sex Pistols G.B.H Exploited

Sham 69 Sisters of Mercy Ebba Grön Slaughter and the Dogs

Skids X-ray Specs KSMB Rezillos

Plastmatics Bad Brains Killing Joke Channel 3

Black Flag Undertones The Jam Problem

Professionals Dead Kennedys Ruts The Leather Nun

TT-Reuter Crass Tant Strul Theatre of Hate

Strindbergs Sort Sol Foetus Stiff Little Fingers

Är det något Ni undrar, tveka inte att maila oss. johanahlm@ektv.nu 

Thomas verkar sugen på att ha lite extra öppet så håll koll på Er mail för mer information.

Äntligen avgjort!

Klar vinnare i Vinylpågarnas musikquiz blev Jonas B. Jonas imponerade stort med endast ett fel av elva. Välkommen in i butiken för att hämta ditt pris. På en hedrande andra plats kom Patric, tredje platsen delas av Örjan och Ronny. Absolut sist kom Jakob med noll rätt, vi är även tveksamma om han stavat sitt namn rätt.

Här följer de rätta svaren:Mike Jones bildade Big Audio Dynamite. Toni Iommi var med i Jethro Tull. Queen Bitch var enligt Tobias första låten på Bowies Hunky Dory, detta stämmer inte utan Changes är nr. 1. Så går det när man köper fulpressar, men ni som skrivit Queen Bitch får naturligtvis rätt. Ett extra plus i kanten till Kåre som upptäckte detta fatala misstag. 1975 fick Lemmy sparken från Hawkwind. Group 1850 kommer från Holland. Killen från Grateful Dead dog av skrumplever. Peter Green var inte med på Kiln House. Buk-in-hamm palace ligger på Mystic man. Careful with that axe Eugene heter Come in nr. 51 your time is up på Zabriskie Point plattan. John Lee Hooker gjorde originalet av Sugar mama. 1959 blidades Tommy Fogerty and the Blue Velvets. Svaret på utslagsfrågan är 169 bokstäver, ingen hade rätt på denna fråga men Jonas B kom närmast med 187, tätt följd av Per Lindström med 150.

Ett stort tack till våra tålmodiga kunder (Sivan blir gärna lite trög när det är varmt) som trotsade värmeböljan och förgyllde vår lördag.

Lördag med Heaven and Hell!

Ärade kunder!

Äntligen är högtrycket här. Passar bra nu när man ska åka till
Kroatien...Kvar i Sverige blir Johan, Tobias och Siv som på lördag
lockar med kaffe och kakor och Heaven and Hell(Dio och Black Sabbath-Ozzy).
I just den ordningen också!

Varmt välkomna 11-15

Fem riktigt bra långa låtar enligt Tobias

Långa låtar...
Visst är det något speciellt när man lägger nålen på sin vinyl och efter nitton minuter och en enda spelad låt går mot skivspelaren och lyfter upp tonarmen igen.
Låtar som har fått det utrymme de krävt med sina långa övergångar och utdragna solon.
Låtar som i singelformat känns urholkade och innehållslösa. "In-a-gadda-da-vida, Light my fire, Dark star" etc. Att slopa Robbie Kriegers fantastiska gitarrsolo på "Light my fire" är snudd på oetiskt med tanke på att han var pappa till listettan.

Pink Floyd - "Interstellar overdrive" (Pink Floyd färgade hela London i technicolor när de drog igång sin halvimmes sejour med sprakande gitarr, tjutande Farfisa, uppbyggnad/söndermalande, djungeltrummor och manisk bas. Introt kom till när Peter Jenner, deras ena manager, skulle nynna fram en låt han hört med Love. Deras "My little red book". Syd Barrett härmade det han hörde och spelade upp resultatet. Peter Jenner insåg sitt misstag. London blev aldrig mer sig likt.

Roxy Music - "The bogus man" (Första gången jag hörde den här låg jag i ett nedsläckt vardagsrum med hörlurarna på. Jag blev nästintill skräckslagen av allt som pågick under dessa minuter. Lager på lager med små eleganta gitarrlicks, Brian Enos högst anmärkningsvärda elektroniska små ljud, Bryan Ferrys minst sagt annorlunda röstanvändning (De som sett Gudarna måste vara tokiga och hört låten vet vad jag menar), blåsinstrumenten som kommer in och stökar till det. Långa toner när man väntar sig en kort och tvärtom. Ett sant ljudcollagemästerverk i mina öron.

Can - "Yoo doo right" (Hela Monster movie är fantastisk så det var praktiskt att det gällde de långa styckena. B-sidan är vigd åt denna repetativa, sakta stigande och ytterst innovativa skapelse. Textmässigt blir det inte sagt mer ju längre låten fortskrider men känslan förstärks när det hela tiden upprepas och småändras efterhand. Malcolm Mooney följer hela tiden musikens stegringar och dämpningar. Eller är det bandet som rättar sig efter sångaren? Can bestod av fem medlemmar som redan på sin första platta var en enhet. Hur ofta inträffar nåt sånt?

Kebnekajse - "Balladen om björnbär och nätmelon" (Om en låt kan ha "allt" har vi en kandidat! Svensk folkvisa förvandlas, via österländska toner, till en explosion av psychgitarrer. Alltmer intensiva dubbla trumslagare, xylofon och en återhållsam känsla av lugnet före stormen som drabbar den lyckliga lyssnaren. Världsklass helt enkelt.

Urih Heep - "Salisbury" (Hörde denna låt första gången hemma hos Lindström och vid nästa skivmässa bläddrade jag febrilt i U-facken. Stunden senare stod jag stolt och höll min stridsvagnprydda skiva i handen. Visst är den snudd på överdrivet pompös med sitt blås och teatraliska uppbyggnad och det är ju det som gör den så unik.
Dynamiskt sett är det här den ultimata låten. Orgeln ligger och pyr lite i bakgrunden för att senare helt brisera, gitarren som i princip inte visat ett livstecken vräker ur sig ett par solon man sent glömmer. Hela tiden hörs de krigsmarschaktiga trummorna och så det där blåset så klart.

Midsommardagen!

I samband med årets ljusaste dag lyser vi upp tillvaron för er ännu mer!

Vi tänkte ha öppet på lördag mellan 15-18. Vi tänkte i vanlig ordning
bjuda på kaffe o kaka och vi vill förstås att du kommer!

Sista chansen på reaplattorna!
Idé: Ta så många plattor du kan med en hand för 10 kr. Du får inte tappa några på väg till kassan...Då kostar plattorna helt plötsligt 10 kr styck (som egentligen var det första reapriset.
...Jo, det är hårda grabbar didäringa Vinylpågarna!

Nåväl, varmt välkommen som vanligt!

Thomas, Johan, Tobbe o Sivan

The United States of America

Varför begränsa sig till namn som Boston, Kansas, Chicago eller Alabama när man kan lägga beslag på hela landet? Joseph Boyd, experimentell kompositör, arrangör och musiklärare samlade 1967 ihop fyra elever på skolan (UCLA) han undervisade och spelade -68 in vad som kom att bli gruppens enda album. Psykedelian var vid tillfället på sin absoluta kulmen men den stora skillnaden på alla andra grupper och The United States of America var att här inte användes gitarrer. Desto flitigare användes synthar som var ytterst sällsynta (och förmodligen alldeles för dyra). För egen del saknar jag inte en elgitarr nånstans på resans gång. Första låten, "The American mtaphysical circus", börjar som en speldosa och sen är man inne i manegen. När Dorothy Moskowitz börjar sjunga med sin släpiga röst och resten av bandet spelar lika släpig lobotomirock vet man att det kommer att bli en rolig dryg halvtimmes lyssning. "Hard coming love" är en rå psychpärla, "Cloud song" svävar i luften och är inspirerad av Nalle Puh. "The garden of Earthly delights", en tvåtaktshysterisk låt följer därefter och sen har vi "hiten" som kom med på samlingen The Rock Machine Turns You On. Den härligt betitlade "I won´t leave my wooden wife for you, sugar". En bra låt men något malplacerad. "Where is yesterday" med sina fläskiga trummor kunde lika gärna varit en Country Joe & the Fishlåt. Min favorit "Coming down" har den ultimata syratexten. Vilket driv och vilken dynamik i arrangemanget! "Love song for the dead Che" är smäktande vacker. "Stranded in time" låter som en McCartneykomposition med otaliga stråkar. Avslutande "The American way of love" kommer jag mest ihåg för resumén av skivan. Engelska Blossom Toes gjorde likadant på We are ever so clean.
Sammanfattningsvis måste jag säga att detta är en skiva jag aldrig tröttnar på och gärna hittar tillbaka till. Det är något visst med grupper som bara släppte en skiva.

Skivor, skivor, skivor!

Jodå, nästan 90 nya har anlänt!!!

Som man har väntat......

Då var det äntligen dags igen, Nytt på lördag är en faslig massa "vintage" plattor samt en eller annan nypress bland annat Träd Gräs & Stenars senaste alster och med en jäkla massa tur Heaven & Hells The devil you know. För vänner av psykadelia/progressiv kan vi tipsa om Astra. http://www.myspace.com/astrasound ett givet inköp när den släpps på vinyl. Vi ses som vanligt mellan lunekoppen och påtåren alltså 11-15 alltså.

Fem riktigt bra 90-talsplattor enligt Tobias

Åttiotalet var äntligen över och rocken gled sakta in i en ny era. Retrotänk, lo-fi, mindre saxofon och små ivriga skivbolag gav musikvärlden en välbehövd injektion.
Nirvanas Nevermind bör väl vara toppen. Skivorna som kommer nedan är i kronologisk ordning och alla utom en stoppas nog lätt i indiefacket.
Neil Young & Crazy Horse - Ragged glory (I händerna på någon annan hade detta material havererat. Neil och gänget är i tokbra form, gitarren glöder av alla solon och soundet är sådär lagom skitigt. Här finns "Mansion on the hill" och "Country home". Det ni!
Pavement - Crooked rain, crooked rain (Pavements omslag har alltid fascinerat mig. De är alla fulsnygga och musiken hade nog inte varit lika bra om de sett annorlunda ut. Detta är en av deras mer lättlyssnade album även om steget till FM-rock är lååångt.
Här finns "Cut your hair" och "Range life". Tror att de blev rätt stora indiehits.
Yo La Tengo - Electr-O-Pura (Aldrig lätt att välja en YLT-platta före en annan. Det bjuds på de skevaste gitarrerna, skramligaste trummorna och vackraste balladen. Varje låt har en beskrivning och en av dessa lyder -Play it soft and easy, play it hard-the beat still comes through. Det är precis så Electr-O-Pura låter!
Beck - Odelay (Hur kan en skiva innehållandes alla genrer i världen ändå kännas helhjuten? Jag vet det inte i alla fall, jag blir lika glatt överraskad idag, tretton år senare. Det händer nåt nytt hela tiden. Hans senaste, Modern guilt är en riktig stänkare också, inspelad tillsammans med Danger Mouse.
Built To Spill - Keep it like a secret (Perfekt popmaterial till ett gäng rocksnubbar. Melodierna är där och medlemmarna har ett samförstånd sinsemellan som måste beskrivas som unikt. Det är välspelat och välproducerat och jag väljer att låta oansenliga "Else" bli nämnd. Bara för att den är så bra!

Sent ska syndaren blogga

Imorgon slår vi upp portarna till vår största 50% rea någonsin. Tror det blir uppemot en 15 backar eller fler, kanske mindre, vi får se om Världens Minsta Diskbråck orkar lyfta med benen.
Tobias vill slå ett slag för Lillebror som spelade på Top Spin i torsdags. Deras retrorock var verkligen en adrenalinspruta som gjorde att man lätt glömde de otända majbålen. Kolla in http://www.myspace.com/litenmentuff.

Hos oss är det inne med UTEREA!

Vi har öppet på lördag!

Vi har rea på lördag!

Vi har ca 1000 jättebilliga skivor á 5 kr på lördag. Ute.

Vi har lika många skivor som prissänkts med 50% på lördag. Ute.

Vi har många goda anledningar för dig att komma på besök på lördag. Bl a kaffe o kakor. Inne.

Vi kommer inte att ha Bob Hunds senaste på lördag. Däremot nästa lördag.

Vi kommer alla att vara där! Kommer du? På lördag alltså.

Glöm inte att komma ihåg att inte glömma att bli påmind av ngn i din närhet att det är på lördag du skall komma.

Välkommen på lördag. 11.00-15.00 finns vi där. Som vanligt, men under mer vår-
lika förhållanden.

Achtung! Achtung!

Space Debris senaste är en liveskiva inspelad vid två tillfällen 2008.
Två nya medlemmar gör detta till Mark 2-uppsättningen. Rak rock, jam, experimenterande och improviserande. Space Debris är helt klart ett liveband står det klart efter två genomlyssningar. Live Ghosts finns på CD i butiken vid nästa öppethållande.

Fem riktigt bra Kevin Coynelåtar enligt Tobias

Kevin Coyne har en speciell plats i min lilla värld. Han sålde inga stora upplagor, såg ut som en plöfsig Nick Borgen och var tidvis alkoholiserad. Trots det ingick Andy Summers i hans grupp i ett antal år. Robert Wyatt, Brian Godding, Dagmar Krause och Zoot Money har också de spelat in med honom.
Han gick från mentalskötare till bluesartist i gruppen Siren vars två plattor är väl värda att kolla upp. Sedermera soloartist med en hel drös plattor som följd. Virgin Records, tack för att ni bortsåg från försäljningssiffrorna!

The old fashioned love song från Bursting Bubbles -80 (Problemet med försäljningen grundades nog i ett totalt ointresse att just sälja stora upplagor. Här blir det 50-talsrock med en touch av hispan. Galna skrik hörs efter en stund och därmed spelades den inte ens på radio.

Shangri-La från Heartburn -76 (En av hans mest lättlyssnade låtar men alltför försiktig för att nå en större publik. Andy Summers verkar ha blivit bättre betald ju mindre han spelar och Gud så vackert han gör det. Blueskompet är bland det långsammaste jag hört. -Do do do doo do!

Lunatic från Dynamite Daze -78 (En alldeles underbar skildring om folks uppfattning om andra. Sparsmakat piano, hi-hat och cymbaler som enda slagverk och en dynamik i rösten som är knivskarp hela tiden. -He´s a luna luna luna luna luna luna lunatic...

Eastbourne ladies från Marjory Razorblade -73 (Välbärgade kvinnor i Sydengland får ta emot lite arbetarklassfunderingar och han slutar aldrig. Ett märkligt driv i låten från början till slut. Aningen otajt och därmed älskvärt.

Having a party från Millionaires & Teddy Bears -78 (-We´re having a party, oh what fun! Ironin är total. Musikaliskt sett händer det inte ett dugg under dessa fyra och en halv minuter och ändå är den medryckande. Än en gång står han utanför societeten. Stadigt på sina arbetarklassben. Inte en dålig låt på denna skiva för övrigt.

Påskträff!

Alla hemvändare och övriga som är hemma hälsas hjärtligt välkomna till oss på söndag mellan 12-15. OBS tiden är 12-15.
Detta för att vi alla kommer att dricka påskbrygd med beska droppar dagen innan. Alla ägg
därtill kommer att göra oss dästa. Vid 12 torde vi således vara färdig-metaboliserade.

Många ord om öppettiderna...Nu följer det viktigaste:

Nytt sedan i lördags blir bl a

Artwoods (originalet finns i butiken för 2995:-),

Staff Carpenborg, Edwards hand,Moon,

Morgen, Prince Buster, Radio Moscow (senaste!),

Ras Michael, Sonics, Suck,That´s all folks, Tlon

Traffic sound,Viaje a 800, Robert Wyatt

Xhol, Zerfas

OBS! Utmaning!

Kom in utklädd till påskkärring och du får halva priset på valfri skiva
som vi väljer som du inte gillar som kostar under 100 kr.

Påskgodis kommer att serveras till kaffet.

Glöm ej att komma ihåg att inte missa att påminna alla om att vi har öppet på söndag mellan 12-15. Istället.

Välkomna!

Nu på lördag!

Då var det äntligen dags igen. Cirka 100 nya "vintageplattor" samt en en ansenlig hög med nypressat kommer att skina ikapp med Pågarna på lördag. För att nämna en massa (nypressat):Soulbreaker Company, Brainticket, East of Eden, Faust, Grand Magus, Kotebel, Life on Earth!, Necronomicon, Melodians, Pretty Things, Dead Man, Litter, Omni, Taint..... Varför inte nämna lite vintageplattor också: Chicken Shack, Ripple, Montage, Peter Criss, Willie Hutch, Test Dept, On the Seventh Day, Brotherhood, Novac, Nova 1, Lindisfarne, Traffic med mera med mera. Kom tidigt, kom sent bara Ni kommer.

Fem riktigt bra covers enligt Tobias

Nu blir jag säkert hängd men Bob Dylans låtar kan bli så mycket bättre i händerna på en annan artist eller grupp. Hans original känns ibland nonchalant trots sin stora potential. Kanske är det grejen med honom. Egentligen är det rätt trist med covers.
Om inte det är ett udda låtval till en på pappret omaka artist. Här kommer fem favoriter i ämnet:

Monica Törnell-När jag var ung (Inte bara en tolkning utan även en översättning. Kreativt, eller hur? Jag spottar inte på Jethro Tull i och med detta men i samma andetag känner jag nog mer för Monicas version bara för att jag hörde den först. Och blev smått förälskad.

Golden Earring-Eight miles high (The Byrds som byggde sin tidiga karriär på att tolka Dylan med tolvsträngade gitarrer får sig en överman i form av ett gäng holländska flummare. Hela b-sidan är tillägnad den här låten och det brukar ge pluspoäng i min bok. Visst finns det lite dalar under färden men den vinner i längden.

Vanilla Fudge-You keep me hanging on (The Supremes gör ett bra jobb men Vanilla Fudge plockar ner låten i molekyler, doppar den i sirap, ger den en österländsk touch, ser till att varje ord känns äkta, till och med oooohandet låter lite sorgset. Proggiga orgelmattor och trummorna verkar placerade direkt på vardagsrumsgolvet.

Joe Cocker-Don´t let me be misunderstood (Dessa mjuka gitarrer får mig att spinna som en katt. Cockers röst pendlar mellan det allra sköraste och hans patenterade skrovlighet. Absolut närvaro i den studion!

Klaatu-Calling occupants of interplanetary craft (Jag äger inte The Carpenters version måste erkännas. Jag tror det räcker med Klaatus debut-LP om jag känner mig själv. Det börjar med en promenad i en skog eller på en äng. Kvistar bryts och fåglarna sjunger försiktigt. Vem är det som går undrar man ju? Musiken börjar så smått och en bit in i texten kommer följande rader: You´ve been observing our Earth/ and we´d like to make contact with you/We are your friends. Astroprogg i finaste skrud. 7.14 minuter senare mår man bra. Riktigt bra.

Helg!

Igår var det hårt jobb i butiken. Ca 200 skivor plockades ut för att hamna i 50%-backarna. Dessa backar ska ni få ta del av så fort våren pockar på lite mer uppmärksamhet. Vidare sorterades det ut ca 1000 skivor från 10-kronorsbackarna.
Dessa får ni också ta del av i sinom tid. Alltså de som är kvar. Alltså inte de som är slängda. De är ju på tippen nu.

Något nypressat blir det inte till imorgon men väl till nästa öppethållande.

"Veckans platta" införes härmed. Den kommer att vara hemlig till varje öppethållande. Ibland är den extra billig. Ibland är den extra bra. Och ibland är den extra dyr!!!
Det som är så spännande med veckans platta är att man just inte vet
något om den - innan!
Solklart o ganska trevlett, eller hur?

Således, kom ihåg att inte missa att inte glömma att komma ihåg att komma till VINYLPÅGARNA imorgon.

Nåväl, nu blir det släktfest. Jag (Thomas) har blivit farbror för tredje gången.
Det ska ju firas. Trevlett!

Voine Voine!!!

Febern har satt sina klor i mig (Thomas). Halsen skriker av smärta så fort något
ska ner i magsäcken. Min förstärkare (en ett år gammal Marantz, K.I-signature)
har lagt av. Ipren-asken är snart slut. Snuset likaså. Skulle se Real Madrid mot Liverpool i kväll på krogen. Har istället bara fått socker och vann!

Tur är då att:

www.krautrock-world.com

lirar skön musik för mig. Gå in o lyssna! Många av plattorna som spelas finns
i vår butik!
I vår butik finns också ett nyfyllt nyhetsfack.Torde vara sisådär 84 st nya begagnade. Skivorna som varit "nyheter" innan har förstås hamnat under "A-Ö".
Under "A-Ö" har det gallrats ut "tråkig" musik för Er skull.
Dessutom 40 HELT nya i "nypressat". En stor del av dessa är från Italien.

...Således...dumt att missa att glömma att inte komma ihåg att komma till oss på lördag.


Kakor och kaffe lockas det också med. Men det visste ni redan!

Fem riktigt bra debuter enligt Tobias

Idag var det hög tid att storstäda efter helgens bravader.
Då behövs ju bra musik. Spelade en del debuter och tanken om ett nytt inlägg föddes.
Led Zeppelin - I (Två studiomusiker, en vildsint batterist och Robert Plants redan då mogna röst. Jag har haft skivan i många år nu och har fortfarande inte hittat en svag punkt. Kan inte ens välja ut en favoritlåt. Live kan jag lika gärna vara utan "Dazed and confused". En halvtimme med Jimmy Page och hans stråke frestar mitt humör. Detta var för övrigt en idé han snodde rakt av från the Creations gitarrist Eddie Phillips. Är man en rocker så äger man denna skiva. Så enkelt är det!
Pink Floyd - The piper at the gates of dawn (Orubblig etta i min värld. Syd Barrett skrev alla låtar utom en. Och vilka låtar sen. Richard Wrights Farfisatoner är så psykedeliska det bara går. Skulle kunna offra min högerarm för att få se dem uppträda på UFO.
Caesars Palace - Youth is wasted on the young (En gång för länge sen tittade jag på ZTV och femton sekunder in i "(I´m gonna) kick you out" visste jag att jag skulle äga fullängdaren redan nästa dag. Jocke Åhlund visade sig vara ett geni när det gällde att snickra ihop garagerockpärlor. Nonsenstexter non stop. 100% ös plus en cover på "Suzy Creamcheese". För att slippa påhopp måste tilläggas att jag medvetet hoppat över deras mini-LP Rock de puta miedra som jag tror kom året innan.
Pugh Rogefeldt - Ja dä ä dä (Ett stycke svensk musikhistoria helt enkelt. Ingen vrider och vänder på det svenska språket som Pugh. Janne "Loffe" Karlsson jazzar bakom trumpukorna som förmodligen bara han kan och Georg "Jojje" Wadenius visar hur en svensk psychgitarr ska låta. Hade "Du tände lyset Andersson" bytts ut mot "Stinsen i Bro" från nästa släpp, Pughish, hade detta varit Sveriges numero uno.
Alice Cooper - Pretties for you (Alltid retar det nån! Hade jag inte känt till hur musikamerika såg ut vid den här tiden hade jag förmodligen avfärdat den som mög. Under en halvtimma raserar gruppen allt som the love generation byggt sina drömmar på. Frank Zappa upptäckte dem och såg till att de signades på hans Straight Records. Försäljningssiffrorna tog inte fart förrän de bytte bolag två plattor senare!

Väntan är över......

Nu har färgen torkat ordentligt och det är dags att möta våren med massor av nya plattor, både nypressat och "vintage". Sivan bearbetas med både hot och uppmuntran så att någon form av nybakat kan ställas på den nya hyllan. Vi ser fram emot att träffa Er nu på lördag, som vanligt mellan 11 och 15. P.s Dewolff, våra små älsklingar från Holland har släppt en LP. Den kommer vi att stoltsera med på lördag d.s

Skivorna som snurrat

Kom på att jag (Tobias) lyssnat på mycket bra musik på sistone. Gamla som nya.
När det blivit lugnt och skönt i huset runt åttasnåret eller på väg någonstans i bilen.
Köpte David Crosbys första solo-LP och med folk från bl.a Jefferson Airplane, Grateful Dead och Quicksilver Messenger Service kan det helt enkelt inte bli fel. Ett rusigt mästerverk.
Cold Suns osläppta Dark shadows har en b-sida som är så nära en hypnotisk upplevelse det bara är möjligt.
On the beach med Neil Young ligger på hans topp 3. Rick Dankos struttiga basgångar på "Vampire blues" är pur spelglädje. En gång i tiden valde jag att inte köpa skivan pga det enormt fula omslaget.
Pere Ubus New picnic time blir bättre och bättre för varje gång. Sången som egentligen bäst kategoriseras som ylande tilltalar mig samt deras idé om att en låt behöver få växa sig stark. I vissa fall dröjer det flera minuter innan nåt "händer".
Black Sabbath. Vol 4. Ungarna ville höra hårdrock. Caesar flög ner på knäna och började lira luftgitarr!
Yo La Tengos And then nothing turned itself inside out är en suggestiv historia. Trummorna och alla slagverk är så underbart mixat. Ligger liksom och lurar skivan igenom.
Har just hört Islands med King Crimson en andra gång och man hör tydligt var Godspeed You Black Emperor fått sin inspiration från. Det är lika svårt som dynamiskt.